29/7   ~ SAGAN OM SAGA TAR ALDRIG SLUT….Även om Saga inte längre finns kvar här mitt ibland oss i livet, så kommer hon för ALLTID att leva kvar i våra & många andras minnen…

Det är med stor sorg vi tvingas inse att vi har klappat om finaste Saga för sista gången….Åldern tog till slut ut sin rätt och det hela gick så fort…Saga blev dålig på onsdagkväll den 22/7 och nästkommande morgon fick hon somna in hos veterinären…Så tungt att mista en kär vän som gett oss så mycket glädje. Vi tog emot Saga när hon föddes och vi var med henne ända in i det sista, det känns i alla fall skönt att vi gav henne det stödet.  Det går inte att beskriva hur det känns att tvingas säga farväl, eller som vi sa till Saga innan hon drog sitt sista andetag – Vi ses, nån gång, någonstans…

Har aldrig gråtit så mycket…Även om man vet att man gör det enda rätta och det allra bästa för sin bäste vän så gör det ändå så himla ont när den ofrånkomliga dagen har kommit och ingen annan utväg finns.

 En epok har gått i graven och det känns så fruktansvärt tomt utan Saga…

En liten tröst i det hela är att helt ovetandes om varandra så fick jag besked från Bengt som äger Sagas pappa ”Herman” (som var en hund jag heller aldrig kommer att glömma…så vacker!) att han låtit Herman somna in samma dag som Saga! Det kan inte vara slumpen, det måste vara någon mening med allt. Med andra ord så vandrade dom i alla fall inte vidare ensamma, utan hade varandra, far & dotter,  när de reste till ”de evigt gröna ängarna”.

~ TACK älskade Saga för allt du gav oss! Du har alltid varit en Saga för oss, för bra för att vara sann!

 I våra hjärtan finns du alltid kvar…

Ha så kul nu med alla andra friska & glada änglahundar!

Vi ses!

19/7 Valparna 6 veckor! Tänk att tiden går så  fort när man har roligt! Ska jag vara ärlig så börjar det kännas lite vemodigt att valparna snart ska ”flyga ur boet”…De är ju så fina, så otroligt snälla, så mjuka, så rara och jaa… kort sagt helt underbara….Suck…Önskar att de kunde vara små fula, bråkiga pirayor som skäller och väsnas, då kanske man kunde känna med lätthet att det är dags att låta de små vidga sina vyer, men icke! Pojkarna bara finns till och är så självklara och är så mysiga och med ett fantastiskt temperament. De verkar inte vara rädda för nånting, vare sig ljud eller nya saker, allt ska upptäckas och då menar jag allt! Nåväl….det är ju bara till att inse att valparna snart är så pass stora att man helt enkelt är tvungen att se till att världen vidgas ytterligare för dom och det är då de nya ägarna kommer in i bilden. Det känns tryggt i alla fall, att veta att vi har fått sådana otroligt fina ”valpföräldrar” (valpköpare) till valparna. En fin kontakt har etablerats och det känns verkligen i maggropen att valparna kommer att få det jättebra, men det är en självklarhet! Alla valpar är värda ett bra hem och det är vi uppfödare som ger valparnas dess nya hem& ägare och vi är minst sagt skyldiga eller rättare sagt har en skyldighet och ett stort ansvar gentemot valparna, att se till att de får de bästa möjliga hemmen,  och något annat alterntiv finns inte, helt enkelt.

Träning med de vuxna hundarna har nästan uteblivit då det fortfarande är så in i vassens mkt flygfän i skog och mark för att kunna stå stilla utan att bli uppäten! Lite lydnadsmoment har det blivit när andan fallit på, men mest av allt har hundarna haft fullt upp med att se till att inte bli överhettade. Svalare tider kommer och då tas träningen upp ordentligt igen. Kanske redan i dag då det faktiskt börjat mulna på lite ute och trädkronorna vajar rejält av svala vindar som gör att man gärna drar på sig en långärmad tröja. Det bästa är ändå variation i vädret, ömsom sol ömsom regn = Väder som gynnar allt och alla!

Har fortfarande inte bestämt hur det blir med att behålla en hane eller ej….Så himla svårt att avstå, samtidigt som man känner att hundantalet inte får växa för fort då det med säkerhet kommer att behållas tikvalp från nästa kull (om det nu föds några tikar då vill säga…) Står alltså fortfarande öppen för att ta emot förfrågningar från ev. intresserade, så får vi se vilket beslut som tas framöver.

Nu lite fler bilder på valparna.

Lanjelins Country Boy

Lanjelins Born To Be Wild

Lanjelins Come And Get Me

Lanjelins All Or Nothing

Lanjelins Run To You

Nu är det bäst att avsluta då uppdateringen riskerar att bli alldeles för lång! Men lite fler bilder kommer i alla fall.

Sköt om er och glöm inte bort att leva i nuet & njuta av livet, som innehåller så mycket!

Kram!

12/7 Valpar 5 veckor! Har uppdaterat alldeles för lite...Men kan ju tala om att här händer det massor nu med valparnas utveckling! Det är otroligt snälla valpar! Inget gnäll och skäll i onödan, de är så fullkomligt nöjda med tillvaron att det verkar som om de aldrig är missnöjda med någonting.

 På löpande band bara lite kort info: Valparna  äter nu 4 mål mat/ dag, de leker mycket med varandra, de har hunnit blivit avmaskade 2 ggr, de har fått besök av en hel del besökare, de vistas tillsammans med de andra vuxna hundarna både ute & inne, de tas ur valplådan på morgonen för att sedan inte återvända dit förrän det är kväll och de ska sova för natten, resterande tid är de med oss  i kök och hall där de får uppleva vardagens stök (vilket inte bekommer dom det minsta), de är ute i det gröna varje dag vilket de njuter i fulla drag av! Tuffa små krabater som tultar på med stor nyfikenhet! Valparna gillar att bära (såklart). Det är väldigt goa valpar som själva ger, men även får väldigt mycket kärlek!

Meningen var att en liten tikvalp skulle fått stanna kvar på kenneln, men nu blev det ju bara pojkar…Har reserverat en hane själv fram till vecka 6, ifall det ändå blir så att man inte kan hålla sig ifrån att behålla en av ”charmörerna”. Har absolut inget emot att behålla en hane, är tvärtom väldigt svag för just hanhundar, men hundantalet växer så fort och då en tik kommer att behållas ur Roxys nästa kull så blir det lite för mycket hundar på kort tid. Får ju inte glömma bort dom hundar man redan har också. Men är det någon som är intresserad av en  hanvalp och detta känns helt rätt så släpper vi förmodligen även den siste, men det ska i såfall vara till en aktiv person som gillar att vistas ute i naturen och som har en god djursyn. Att tävla är inget krav, men man ska vara mån om att ge valpen och så småningom den vuxna hunden ett innehållsrikt liv, dvs att man låter den leva nära familjen och gärna ta den med på långa härliga skogspromenader osv. Så välkomna med förfrågan så bestäms det snart inom kort om vi låter honom flytta eller ej.

Till något annat så är det så roligt att en valpköpare (Susanna & Johan Axelsson) med sin hund ”Easi” blev tillfrågade av SSRK J/H att delta på viltspårs-SM i södra Sverige. Dock så vill dom ha mer kött på benen för att delta på ett SM, så de tackade nej.... Men roligt att dom blev tillfrågade och helt förståeligt om dom tycker det känns lite för stort då ett SM är ganska så  annorlunda motför ett vanligt viltspårsprov. Önskar väl er lycka till i erat fortsatta spårande på hemmaplan istället, nog så bra och glädjande!

Nu skrivs inget mera utan här kommer lite bilder istället. Passa på och ta tillvara av de små guldstunderna som faktiskt finns i den vanliga vardagen också, de finns om man man bara stannar upp och ser de små tingen. Allt behöver inte vara så stort och planerat för att hitta glädje i livet.

Må så gott alla och på återseende snart!

28/6 Valparna 3 veckor! Vart tar tiden vägen egentligen? Sommarväder har det nu äntligen blivit ( i skrivande stund i allfall). Jättehärligt! Det som förstör idyllen en aning…eller rättare sagt ganska mycket…är alla flygfän som finns ute på gården. Det går bra att vistas ute under dagen några timmar, men ganska fort så hittar dom blodtörstiga knotten hundarna, och när man räddar hundarna från dessa små monster och tar in dom så myllrar det alldeles svart av knott inne på fönstren. Måste se om det finns något myggmedel som inte stinker så fruktansvärt att stryka in dom med så att dom ändå kan vara ute. Tips mottages tacksamt!

Kaninerna har flyttat ut i sin stora sommar-rastgård. De trivs förträffligt och framförallt för den nyinflyttade kaninen Putte så ser man vad han tycker det är spännande med alla nya krypin där. Kanin Bruna har ju bott där i 6 år, så hon känner ju sin rastgård och  hittade direkt sin egengrävda jordhåla som leder långt ner under marken. Bra tillflykt mot såväl värme som knott, kan tänka mig att det är väldigt svalt och skönt där nere.

Valparna är nu snart 3 veckor gamla (på midsommardagen) och de är precis så söta som jag beskriver dom! Det händer saker i utvecklingen varje dag! De tycker om när man gosar med dom och alla kommer stapplande när man stoppar in huvudet i valplådan och wips så har man valpar runt händer och ansikte och samtliga vill ha uppmärksamhet, gärna alla på en gång! De ska i morgon få äta sin första måltid av lite fast föda + avmaskas för första gången. Ska bli roligt att se hur de uppskattar det, förmodligen tycker de att det är smaskens, åtminstone köttfärsen med äggula. Det är inga stora mängder till att börja med, utan en liten köttbulle stor som en 50-öring, följt direkt av lite god mjölk från mamma.

Tänker inte skriva så mkt nu utan istället lägga ut lite bilder på pojkarna. Men en sak är säker, gud vad man blir kär i dessa små varelser…Helt såld vill jag lova…och man blir så varm i hjärtat av att se dom, dessa helt underbart söta Lanjelins-varelser som Roxy & Keeper har skapat!

Kan bara lite snabbt skriva om att det kanske läggs mera krut nu ett tag på lydnadsträningen då jag förmodar att det kommer att vara näst intill omöjligt att jakt-träna i skogen pga knotten. Får isåfall passa på dagar när det blåser, då kan det gå bra. För givetvis så vill vi ju träna jakt och ska väl göra det också, men man vill ju inte bli galen på kuppen vilket både jag och hundarna blir när de håller på att äta upp oss med hull och hår! Elit-starten lydnad med Bruno känns inte alls speciellt avlägset.  Det som fattas är väl egentligen samträning med störning där andra personser får agera tävlingsledare samt lite platsliggning och sittande i grupp med andra hundar, men det brukar inte vara några problem så det är mest som en sån där träning som jag vill göra för att jag själv ska känna att jag verkligen till 100% kan lita på att hundarna inte kliver upp. Aldrig har de gått fram till någon annan hund (peppar peppar) och det känns skönt. Men om de blir störd av knott så vet jag att de kan vilja fokusera på flygfäna och därmed kanske tappa koncentrationen och börja gnussa på och i värsta fall ändra läge till ett felaktigt sådant, så jag kommer inte att tävla om det myllrar av elakingar både i gräset och i luften.

Nu ska ni må så gott kära ni och ta väl vara på era djur nu när sommar-värmen kanske visar sig var och varannan dag! Svalka av hundarna med vatten om de får det jobbigt med värmen. Inga hundar instängda i en stekhet bil! Frys gärna ner lådor med vatten & lite godisbitar som ni sedan en varm sommardag kan ta upp till hundarna och bjuda dom på, bra svalka och de ger även sysselsättning då de får slicka och knapra på isblocket för att komma åt de nedfrysna godisbitarna (typ leverpastejbitar, korvbitar och dylikt).  

Trevlig sommar!

17/6 Oj, vad tiden går fort! Valparna är snart hela 2 veckor! De första dagarna efter valpningen förlöpte lugnt och fint, men sedan blev Roxy tvärdålig i magen och fick diarre…Inte kul vill jag lova! Laborerade med olika dietkurer och till slut så fick vi ordning på det hela…men då efter ganska många sömnlösa nätter som tagit enormt på allas våra krafter då man först och främst blir lätt orolig över att en digvande tik inte får behålla maten samt då för att det är väldigt jobbigt att ständigt springa ut och in och då även nattetid för att rasta en nödig hund som vill ut på direkten. Sovtimmarna där återhämtning sker har inte varit många…. Är mäkta stolt över Roxy som trots att hon måste ha haft det väldigt tufft med sin mage och därmed egentligen inte fått knappt någon vila alls ändå har skött sina valpar på ett lugnt och fint sätt. Hon har vilat hos dom helat tiden så de fått trygghet, värme och närhet, gett dom mat, tvättat dom omsorgsfullt och varit allmänt så himla go mot sina valpar så jag lovar att man faktiskt nästan blivit tårögd över hennes ork & underbara sätt, trots att hon då haft det ”skit”-jobbigt rent ut sagt! Det är så otroligt skönt att magen nu är ok och det är en fröjd att veta att man inte behöver studsa upp nattetid och framförallt att Roxy får må bra, bara det gör en lycklig och glad! Valparna har i allafall varit fin i sin avföring hela tiden och de är tysta och snälla så de är nog helt tillfreds med tillvaron och lyckligt ovetande hur vi andra har haft det medan de har sussat och mått gott, tur är väl det!

Snart ska jag få låna min systers digitalkamera så det kommer att fyllas på med en hel del bilder här på hemsidan snart (blir så himla tråkiga & dåliga kort med mobil). Det börjar hända saker i utvecklingen för de små. I skrivande stund så räknar jag med att ögonen alldeles snart ska öppnas. De är riktigt duktiga på att ställa sig upp, ett par dagar till så går de omkring för fullt på vingliga ben i sin låda. Ska bli roligt när de öppnar sina ögon och får ett uttryck. Alla valpar ser fina ut, lite olika i färg är de. 2 st har lite ”Bruno-färg”, 2 st är blonda och den femte är nånstans mittemellan färgmässigt. Det skiljer också lite på kropparna, någon lite längre och någon kortare, men det är stadiga krabater och det ska bli så spännande att se dom utvecklas nu framöver.

Klorna är klippta & fina och tänk om man inte gjorde det! Klorna växer minsann också så det knakar, riktiga häxklor faktiskt innan de är klippta! Passar på medan de sover och inte märker vad man pysslar med.

 Många undrar när de får komma och titta på valparna och det blir tidigast när valparna är 3 veckor. Det är även många som ska komma och hälsa på, först och främst de som ska ha en valp ur denna kombination, Roxys fodervärd är också den som har mest ”besöksrätt” av alla, sedan närmsta familjen (har en stor sådan) och sist men inte minst nära vänner. Detta innebär alltså att vi kommer att ha besök väldigt ofta och däremellan behöver både valpar, tikmamman och vi husfolk få hämta andan emellanåt för att få till en något normal vardag. Fråga gärna om ni får komma och titta, finns det tid i ”besöks-listan” så är ni varmt välkomna, men ibland kanske det då måste bli ett nej till svar då ovannämnda besökare är de som har första tjing på att få hälsa på. Skulle vi ta emot alla som frågar så skulle det bli påhälsning dygnet runt och det känns lite för mycket då det inte bara är valparna i sig som tar tid, utan även de andra hundarna och vardagen över huvud taget.

Vill så här i slutet av uppdateringen skicka en hälsning till Gunilla, en kär jaktträningskamrat och en väldigt trevlig och duktig sådan! Hon och hennes familj har mist en av sina fina islandshästar  (Tindra) genom en tråkig och oförklarlig olycka i hagen nattetid som resulterade i ett oreparerbart framben och därmed fanns inget annat att göra än att låta henne vandra vidare till de evigt gröna ängarna…Är verkligen så ledsen för eran skull och ni ska veta att jag tänker på er, ni som är så fina med era djur…Men en olycka kommer så lätt och alltid utan förvarning….Tragiskt och onödigt, och alltid verkar det ha en förmåga att drabba de människor som värnar så gott om sina djur. Hur som hellst så ser jag fram emot att jakt-träna tillsammans med dig & Bozz snart och jag lovar att det är fler än jag som saknar dig Gunilla i våran jaktträning. Kram så länge till dig och de dina!

Till er andra så önskas fina sommardagar med härliga upplevelser och gärna då tillsammans med era fyrbenta vänner, såklart!

8/6  Välkomna ska ni vara, ni fina helt bedårande Lanjelins-valpar!
Roxys valpning startade med att vattnet gick kl. 09.00 på Lördagsmorgonen den 5 Juni. Prick kl 12.00 föddes den förste, en pigg liten pojke! Strax därefter kom ytterligare en pojke, lika pigg den…sedan en pojke till med samma starka livsvilja…en till pojke med styrka i sig såg dagens ljus…och sist men inte minst, en  pojke till! Sammanlagt föddes alltså på 3 timmar 5  härliga goldenvalpar med gott gry i. Mamma Roxy gick in i rollen som ansvarsfull mamma med detsamma. Man blir verkligen rörd när man ser vilken ömhet som visas valparna från modern direkt när de fötts. I valplådan råder fullkomlig lugn & ro, vilket betyder att både mor och barn är nöjda och mår bra.

Tyvär så finns inte så mkt kort då kamera saknas, å andra sidan så blir det absolut mer fotande ju äldre valparna blir. Just nu är det samma motiv mest hela tiden, dvs ”ätaställning” eller ”sovaställning”, och dessutom med så dålig kvalite på korten då de är tagna med mobilen. Men den som väntar på något gott, heter det ju!

1 dygn gamla var vikten på dom små följande: den minste 500 gram, 585 gram, 555 gram, 600 gram och den störste och förstfödde 655 gram. De är redan runda och trinda om sina små magar, och så söta så man kan ju inte låta bli att bli kär i dessa fina pojkar!

Gammelmormor Saga blev så förtjust i att det kommit små valpar till världen, hon blev så busig och glad och förväntansfull och trots att det är förbjudet för de andra hundarna att gå in i valprummet än, så passade Saga på att gå dit när grinden var bortagen som hindrar hundarna från att gå till valprummet och så puttade hon flera ggr upp dörren där, för hon ville såå gärna kika in och se vad som fanns där. Hon och likaså Bruno som ju nu har blivit stolt morbror tycker valpar är det bästa som finns! Men de får ge sig till tåls och vänta på att valparna blivit lite större.

Brunos elit-moment börjar vara alltmer klara, han är jätteduktig och har en så härlig arbetsglädje, han är verkligen så himla rolig att jobba med och glädjen går inte att ta miste på. Kanske ska jag försöka mig på att filma några snuttar så ni får se vad jag menar med glädje! Fasiken var skoj det är att träna hundar och känna samspelet. Hundar har verkligen både känslor och hjärna. Jakt-träningen går även den väldigt bra. Vårt lilla jaktträningsgäng ska väl försöka ta tag i skott-träningen som behövs för att säkerställa oss att hundarna fungerar som vi vill i både ”jaktprovstänk” men även jakt praktiskt. Ann-Cristin m. hundar (som bor i samma by) och jag går ganska ofta 2 timmarspromenader i lite eländigare skogsterräng där vi har medhavna dummisar i ryggsäcken och så stannar vi och tränar på olika platser under våra turer. Mkt roligt och så får hundarna jobba även när de är trötta efter att ha tagit sig fram under promenden på surblöta myrar och så, väldigt nyttigt och det syns att hundarna gillar denna spontana valda plats! De sköter sig bra och sedan känns det schysst gentemot hundarna att de är rejält uppvärmda innan man skickar dom på sök tex. Risken för skador minskas absolut genom att muskler är väl uppvärmda innan jobb.

Sist men inte minst så har Easi & Susanna gått SSRK J/H ordinarie viltspårsprov, de fixade galant en 1:a där! GRATTIS Johan, Susanna & Easi i massor och fortsatt lycka till i skogen! Tänk att det är så roligt när alla ni valpköpare aktiverar era kära fyrbenta vänner, det är guld värt att ni låter dom jobba, vare sig det är prov eller inte, huvudsaken de får använda sina kloka hjärnor!  SE RESULTAT  

Sköt om er alla och hoppas solen tittar fram som den ska göra när det är just sommar… för nu ÄR det faktiskt SOMMAR och Lanjelins har äntligen fått sommar-valpar!!