Ännu en jul är på intågande. Julen är så otroligt vacker på så många vis. Det vackra behöver man inte köpa sig till, det vackra finns faktiskt överallt runt omkring oss och framförallt i oss. Det vackra finns i naturen. Snöklädda träd, snön som glimmar och gnistrar likt diamanter. Slingrande fotspår i snön, gjorda av skogens alla invånare. Den klara luften som nästan doftar om man känner efter. Och tystnaden i skogen som nästan går att ta på! Den borde kunna lindra alla sönderstressade själar....Ja, det finns så mkt vackert i allt det som vi har runtomkring oss, bara man öppnar sina ögon och lär sig se det enkla och det vackra som vi alla har. Själv så tycker jag att vår vackra natur är rena rama hälsokällan för kropp & själ.

 

Sedan har vi alla människor något vackert & fint  i oss också, det är jag helt övertygad om! Glädje ska man kosta på sig, det behöver inte vara dyrt, och tänk så fint det är! Ett vänligt leende, ett scysst bemötande, ett muntert beröm till någon som förtjänat det, en kram eller två. Ja, tänk så mkt glädje vi kan sprida till varandra genom att bara finnas till. 

Jag hoppas att nästa år börjar och slutar bra för oss alla. Tyvärr så finns det alltid någon eller några i vår närhet som drabbas av sorger och bekymmer, trots ett nytt oskrivet blad som varje år alltid ger oss.  Hoppas ändå så här i slutet av 2009 att 2010 blir ett friskt och lyckligt år, för oss alla! I skrivande stund så flyger en extra varm tanke till en som verkligen, liksom jag, älskade julen! Frida, Lotta och Tindras uppfödare, Ulla-Britt Smedberg, som inte längre finns bland oss....men ändå för alltid med oss....Tror nog att hon vakar över oss alla som hon kände och förstår hur saknad hon är...

 

 

26/11  En liten plutt vid namn Putte har för lite mer än 1 vecka sedan flyttat in till Kanin Bruna. En väldigt charmig och snäll kaninpojke som verkligen är som en liten "Nicke Nyfiken" :) Han ska fylla fyra år och är otroligt pigg och nyfiken på precis allt! Och så himla söt! Det syns tydligt på kanin Bruna att hon återfått livsglädjen igen, tack vare Putte. Får heller inte glömma framförallt Puttes förra ägare, fam. Norrman som låtit  Putte få bli Brunas nye kompis. TACK så väldans mycket! Sedan TACK förstås till alla andra snälla människor som försökt hjälpa till och tipsat, guld värt! Härligt med människor som bryr sig, även om det "bara" handlar om en kanin....

 

 

I övrigt så har det inte hänt så mycket nytt på hundfronten, mer än den vanliga träningen som har bestått av bla samträning jakt med Gunilla & hennes tollare Bozz, lite lydnadsträning med framförallt Bruno och så hoppas jag på att kanske kunna lägga några viltspår till åt samtliga hundar om snön tinar bort än en gång....

Ska försöka vara flitig nu och i lydnadsträningen enbart försöka rikta in mig på att ta tag i inlärningen av de nya ointränade momenten i elitklassen. Just nu kör vi en hel del "Konskick" som ingår i skicket till "Rutan" sen. Det går riktigt bra. Strävar efter att få hundarna att snabbt ställa sig bakom konen och inte bara framför eller vid konen och det är så roligt att träna in detta. Bruno tycker det är skitskoj och provar sig verkligen glatt fram tills han märker att jag blir sprudlande glad och överöser honom med beröm! Gissa en annan som också då studsar lite extra mycket och skrattar med hela ansiktet? Jo, Bruno :) Sådan matte sådan hund, eller? :) Lika tokigt roligt har vi båda två när vi tränar lydnad. :) 

 

Sist men inte minst så har en av Brunos avkommor debuterat på utställning, "Mira"  5 månader gammal. En 2:a placering blev det med fin kritik. GRATTIS till uppfödare & ägare Eva Sundberg.

 

Här kommer lite arkivbilder. Ska försöka ta lite nya bilder framöver.

 

 

 

 

11/11 Mycket har hänt, på kort tid....Det här blir nog en "Depp-uppdatering"...

Något som gör väldigt ont i hjärtat är att fina kanin "Ninis" hastigt blev sjuk under Söndag 8/11 på f.m, och somnade in i min famn bara ett par timmar efter att det upptäcktes att allt inte var ok med henne....Så sorgligt och ledsamt :(  Bäddade in henne i varma filtar med värmeflaskor instoppade då hon var så kall och svag, och så satt vi.... Hon orkade inte nånting...bara hennes underbara och världens sötaste nos som stilla rörde sig när hon andades. En liten, liten tröst mitt i saknaden och sorgen är att hon fick värme i famnen och att hon inte gick bort ensam....Hon fick sällskap ända in i det sista.....Men det är tungt och väldigt sorgligt att mista ett kärt djur, om än litet, så här helt plötsligt utan egentlig förvarning.

Kvar finns nu kullsystern "Bruna" som förstås saknar sin bästa vän.....Hade tänkt  låta detta fina syskonpar få följas åt på sin sista resa när den var kommen, men hade inte trott att det skulle bli nu, när de endast var 5 år gamla.

 

Har letat med ljus och lykta efter en vuxen kastrerad kanin-hane på ca 4-5 år som kanske kan bli Brunas nya kompis, men har tyvär och konstigt nog, inte hittat någon här i vårt län. Finns mest bara kaninungar, men vill ju att Bruna ska få åldras i ungefär samma takt med sin nye kanin-kompis, vilket inte då kommar att ske vid införskaffande av en liten kanin-unge. Finns det någon som kan tipsa om en kompis till Bruna så hör gärna av er, skulle bli så himla glad & tacksam! Vill inte se Bruna så ledsen som hon nog är just nu....Förstår ju så väl att hon saknar sin bästa vän....och det är hon inte ensam om :( 

 

 

Dagen innan kanin Ninis bortgång så ställdes hunden Bruno ut på Jämtland / Härjedalens Kennelklubbs inoff. utställning i Östersund. Det var till skillnad mot söndagens upplevelse mkt trevligt, om än lite lång väntan på sin tur bara att få äntra ringen. Bruno är så lättsam och snäll att ha med sig bland andra hundar och folk. Han kan slappna av och bara vara, men vill förstås ha uppmärksamhet i form av klappar och så av folk som befinner sig i hans närhet :)

Domare var Ewa Widstrand som kommer att vara auktoriserad domare på vår ras Golden Retriever framöver. Bruno blev 2:a bästa hane m. HP och skötte sig bra i ringen och fick följande kritik: Robust hane m. goda prop. Maskulint huvud. Mörka fina ögon, Bra bett, Korr plac. öron, Aning kort hals, Bra överlinje, Välkroppad m. djup bröstkorg, Bra förbröst, Utm. kors & svans, Goda vinklar runt om, Mkt kraftig benstomme & bra tassar, Rör sig m. bra steg, Springer m. glad svans, Bra pälskvalite, Fin färg, "Vinternos". 

Susanna ställde sin och Johans hund Easi som väldigt förvånansvärt fick ett blått band?! Man slutar aldrig att förvånas över detta med utställningar och bedömningar. Det är nästan så att "det hör till" att inte alltid förstå hur domaren ser på allas våra jyckar. Det är nåt som vi flesta får leva med och tänka  ~Upp som en sol & ner som en platt pannkaka ~, det hör liksom bedömningar till, i bland. Men kan samtidigt förstå att det naturligtvis inte kan vara så himla lätt att på löpande band bedöma hundar helt & hållet rättvist.   

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Avslutningsvis i uppdateringen så blir det en till lite tråkig nyhet. Ultraljud gjordes på Roxy i Måndags och det visade sig vara som vi trodde, dvs att Roxy tyävrr inte är dräktig. Trist då man planerat allt in i minsta detalj och det hade passat väldigt bra att ha valpar nu så att Roxy och hennes fodervärd Ki kunnat haft tävlings-säsongen framför sig under hela nästa år. Men ett nytt försök till valpar kommer att göras vid nästa löp där nedräkningen redan har börjat och det går mkt fortare än man anar, wips så är vi där i April nån gång och förhoppningsvis så blir Roxy dräktig då istället. Inte så tokigt med försommar-valpar heller :)

 

Ta hand om er nu och ta väl hand om era djur, man vet aldrig när man kramat om dom för sista gången.... 

4/11  Uppdateringarna SKA bli tätare...lovar inte men ska försöka åtminstone.

Trots att hundarna inte har varit ute på tävlingsbanorna så mkt den senaste tiden så händer det massor i "hundväg" ändå :) Mycket jakt-träning varvat med lite viltspår och däremellan långa dagliga skogspromenader och allmänt mysigt umgänge med hundarna. Ett riktigt hundliv med andra ord!

 

Häromdagen lade jag viltspår till samtliga hundar här hemma + ett till Gunilla och hennes tollare Bozz. Alla var jätteduktiga och spårade superbra i den blandade terrängen jag lyckades få till, med både risig skog, finare skog, myrmark och öppet kalhygge. Vilken näsa hundarna har och vilken lycka när det skadeskjutna djuret (klöven) hittas. Alla hundar var mkt stolta över att komma fram till spårslutet och se vad som fanns där, och vi ägare var förstås minst lika stolta vi :) Vilka hundar vi har! Tror nog att intilligensen höjs på alla hundar när de får chans att arbeta med sina hjärnor och inte bara ligga i soffan och tryna bort livet, även om de förstås uppskattar det också. Man kan nog säga att allt ska vara som en påse gott & blandat, dvs ha lite blandat innehåll.

 

Har även regelbundet samtränat jakt en längre tid med mysiga träningskamrater. En helg så träffades vi några stycken här i Hammerdal för en heldag i skogen med nyttig jakt-träning, och fikastund förstås, framför en sprakande eld där korv och annat smått och gott intogs. Hundarna var arbetsglada och tyckte nog att övningarna under dagen var riktigt skojiga då hundarna höll bra hela dagen lång inför de arbetsuppgifter vi gav dom. Tyvärr så kom inte kameran fram, men några bilder togs med mob.telfon, när vi fikade, så klart! :)

Nu är väl snart jaktsäsongen över då snön nog kommer att täcka marken när som hellst. Men det gör inte så mycket. Då kommer lydnadsträningen att sättas i fokus och den är ju bara så vansinnigt rolig den också! Har man dessutom mål med sin träning och man känner att det ena efter det andra i träningen faller på sin plats, ja då är det ett galet rus av total glädje och lycka tillsammans med den hund man tränar med, sanna mina ord!

 

 

 

Sist men absolut inte minst, så har Roxy gått in i dräktighetsvecka 7. En vansinnigt spännade tid återstår nu. Roxy har de senaste 4 dagarna ökat 2 cm i omfång och det ska som sagt bli spännande att se vad som "händer och fötter" nu den tid som är kvar av dräktigheten, om hon blir jättetjock eller om hon blir sådär lagomt rund. Återkommer med ny uppdatering snart, innan valpning alltså, lovar! :)

 

14/10  På valpfronten så har Roxy gått in i 4:e dräktighetsveckan och hon mår bara bra. Semester för hela valptiden har setts över, vilket innebär att Roxy och de små kommer att ha full service på silverbricka varje dag och natt under ca 9 veckor.  

 

Jaktprovet med Bruno är avklarat och är jättenöjd med gossens arbete. Taggad och arbetsglad och fixade landmarkeringarna snabbt och enkelt med superfina avlämningar i hand. Fältet sökte han igenom på djupet och med bra fart men ändå med näsan mkt väl använd. Så roligt att se hur han i full fart tvärstannar till eller tvärvänder i annan riktning och japp! Där var det ju en dummie! Full fart tillbaka till matte och lika fina avlämningar där. När det bara var två kvar på fältet så var han ut i vattnet och jag kallade tillbaka honom men domaren sa att han var rätt....det låg en dummie där, men den bärgade han aldrig in, domaren tog det som att han medvetet lämnade just den dummisen, vilket jag förstår, men han brukar inte nobba så jag tror att vår lydnad kom in i bilden....att jag ropade till mig  honom och han tolkade det som om att just den dummin fick han inte ta. Så analyserar jag när jag funderar på varför han inte tog just den, om min tanke är rätt eller inte vet ju egentligen bara Bruno själv :)

 

Vattenmarkeringar, 2 st enkla. Inga problem för honom att slänga sig i det iskalla vattnet och bärga in dom till land, men han tjuvade på markering nr. 2  och slängde sig i vattnet innan jag hann reagera. Själva stadgan provet igenom var väl som jag hade förväntat mig, inte så bra som man kanske kan tro, för den som vet hur lyhörd han är gentemot mig på lydnadsprov. Han blir så ivrig när han hör skott (skulle ha lagt in det tidigare i jakt-träningen) och kan inte stå eller sitta stilla med mig och i hans iver så vänder han det mot mig och står väldigt mkt på två ben och vill tala om för mig att NU matte kör vi! :) Det är där jag måste lägga krutet i vår jakt-träning. Att få honom att förstå att skott inte alltid innebär att det är jobba med fart & fläkt på gång. Tror nog att det ska gå att få till, men har inte riktigt bestämt mig hur jag ska lägga upp träningen på bästa sätt. Ska fundera innan så det blir så bra som möjligt. Att bråka på honom fungerar inte, han är lika glad ändå......Själv är jag i allafall glad att han inte är rädd för skott, även om jag tror att sådant också går att få till, i många fall åtminstone.

Domaren tyckte Bruno var en positiv hane som arbetar i god fart och med bra markeringsförmåga och det var kul för det stämmer så himla bra, för en annan som känner Bruno utan och innantill :)

 

Sedan var det SKK-utställningen dagen efter i Sundsvall. Där var det domarbyte, men det bar iväg ändå. Hade en jättetrevlig dag med trevligt sällskap och god mat (Tack Susanna för allt gott du fixat till, rena festmåltiden!) En sväng på Ikea blev det också.

 

 Valpköparna Ann-Cristin med Lilly och Susanna med Easi ställdes i Ukl där båda tikarna fick 1:or och Easi blev även placerad som 4:a i sin klass.

 Tindra visades i Öppenklass där hon fick en slät 1:a. Tror att domaren tyckte om lite lättare hundar, fick den känslan i allafall. Själv tycker jag Tindra skulle ha blivit placerad bland de 5 bästa i sin klass åtminstone, men tyvär får en annan inte bestämma...I bland så kan jag tycka att det här med utställningar faktiskt verkligen är lite som ett lotteri. Så upplever jag att det inte är inom tex lydnaden och jakten. Där skulle det vara bedrövligt om en hund som inte utför saker och ting på ett bra sätt ändå får skyhöga poäng och tvärtom, om en hund som gör något riktigt bra får dåliga poäng, ja...det skulle helt enkelt inte vara lika lätt att förbise sådana bedömningar. Det skulle märkas alltför väl att domarna inte utför sin bedömning på ett ärligt och korrekt sätt. Kanske därför som det är mycket roligare att få fina priser & titlar på sådant som hundarna välförtjänt har arbetat sig fram till motför att visa upp sig i ett par min i en utställningsring. Behöver nog inte fråga många hundar om vad de gillar bäst, tror nog att de allra flesta jyckar skulle svara - Att få vara hund och skita ner sig och ha "skitskoj" :) SE RESULTAT

 

 

Nu stundar lite mera jakt-träning med bla nyinflyttade Gunilla & hennes duktiga tollare Bozz. Får passa på innan det blir "riktig" vinter. Sedan kommer fokuset att ligga på lydnaden för Bruno SKA vara klar för Elit-klassen till våren och det vore ju bara för härligt om vi snabbt kunde plocka på oss de tre 1:a prisen som behövs för ett championat. Den som lever får se och vi ska ha "skitskoj" längs vägen dit, det lovar jag!

 

Pojkarna på rad! En liten Bruno nr. 2 från vänster
(samma pappa som den nu väntade kullen har)

En av Roxys systrar (Easi) har visat framtassarna på viltspår. Easi med "Faarmorr" Susanna startade snabbt i Öppenklass viltspår efter att ha blivit godkända i anlagsklassen och de spårade sig fram till ett 2:a pris! Ni är så himla duktiga! Lycka till nu på era andra aktiviteter! SE RESULTAT

I helgen drar vi ner till Sundsvalls SKK-utställning där endast Tindra är anmäld av hundarna här hemma. Med följer dock en valpköpare med sin unghundstik, så vi får hoppas att det går bra och att vi hamnar i topp i våra respektive klasser. Tindra är urtjusig nu och att lydnadsträningen har fått stått tillbaka med henne en längre tid efter löp och en hel del jakt-träning har gjort att tjejen är så fin i sin kropp! Inget onödigt fett på henne nu inte :) Anledningen är förstås uteblivet belöningsgodis. Men nu när jaktsäsongen snart är över så blir det förstås lydnad igen och det kliar verkligen vansinnigt härligt i "lydnadsfingrarna" och nästa uppsatta mål är att Bruno ska kunna titulera sig Svensk lydnadsschampion till våren. Han är så duktig redan så jag ser inga större hinder i att mitt mål inte kommer att uppnås. Vem vet! Vem kan veta? :) Tiden får förstås utvisa även där. Men nu när vi är där högst upp på trappstegen i elitklassen och han fortfarande är så otroligt tänd och glad på lydnadsplanen och utför det han ska & hittills kan ruggigt bra så kanske vi t.o.m kan uppnå SM poäng!! Vem vet?.... Vem kan veta? Låter kanske som jag slänger ut en massa stjärnor ur min näve....blink blink....men varför ska man inte få vara rak och ärlig och framförallt stolt över sina hundar och deras prestationer? Jag tycker att så många duktiga hundar överallt runtomkring oss alltid måste ursäktas om de är snygga eller duktiga....men även åt det andra hållet, om duktiga hundar misslyckas i något. Nä, för tusan! Skäms inte för att tycka att just eran hund är finast i hela världen och bäst på alla sätt och vis. Var och en har vi våran egen syn på vad som är bra eller dåligt i allt som rör "hunderiet". Jag vet i allafall vad jag tycker är bra eller dåligt och vad jag prioriterar, men respekterar givetvis ödmjukt även andra som kanske har helt andra åsikter motför mig, inom vad det nu än kan vara, gällande sina eller andras hundar. Ganska skönt tycker jag att vi alla ändå är olika. Tror det är på det viset man skaffar sig nyttiga erfarenheter och kan ta lärdom av olika saker. Men vi bör uppskatta våra hundar på ett mera positivt sätt....Tänk allt våra hundar gör för oss. Hur gärna de vill vara oss till lags på alla sätt och vis. Jag blir då rörd till tårar i bland över att känna att hundar, som inte talar samma språk som oss, kan tycka så mycket om en att de mer än gärna skulle försöka plocka ner månen till en om det bara gick.....Flummigt skrivet? Kanske....men dock skrivet direkt från hjärtat....

Goe grabben Bruno kisar med ögonen.

Fartiga & busigaste Tindra :)